I Sverige har vi genom tiderna gjort saft på nästan alla tänkbara frukter och bär.
Innehåll
Saft kan innehålla varierande mängd juice eller fruktpuré, men mängden ska anges på förpackningen. Förutom frukt och bär består saft av vatten och socker eller annat sötningsmedel.
Processen
Saft framställs genom att man kokar vatten, socker och frukt eller bär och sedan silar bort frukten från vätskan. Processen förlänger hållbarhetstiden. Det finns också rårörd saft, där bär, socker och vatten rörs ihop utan kokning. Någon typ av konserveringsmedel behöver också vanligtvis tillsättas. Saft får inte innehålla färgämne eller arom.
Historia
I boken Mormors sylt och farmors saft, skriven 1970 av Örjan Armfelt Hansell, finns en sammanställning av vilka frukter och bär som använts för att göra saft i Sverige i historisk tid: enbär, svart mullbär, berberis, mahonia, krusbär, svarta vinbär, röda vinbär, slån, plommon, körsbär, häggbär, hjortron, åkerbär, stenbär, hallon, björnbär, smultron, jordgubbe, nypon, oxelbär, rönnbär, äpple, havtorn, körsbärskornell, lingon, odon, blåbär, tranbär, kråkbär och fläderbär.
Att koka saft på rabarberstjälkar blev vanligt i slutet på 1800-talet. Det går också att göra saft på vissa blommor. Vanligast är fläder och älggräs, men även syren, lavendel, rallarros och vanliga rosor har förekommit.
Socker var ingen vardagsvara i Sverige innan 1930-talet, och därför kokades ofta saft utan socker även på syrliga bär som till exempel lingon.
