Dags att återinföra nödmaten från förr?

Januari är nu för tiden den månad då många av oss har tomt i plånboken och matförråden. Butikerna gör reklam för falukorv och billiga rotsaker. Men så har det inte alltid varit. Fram till den mer moderna lagringen av grödor och livsmedel vad det snarare försommaren som var den mest kritiska perioden.

De magra veckorna under försommaren kallades förr för Olskroken eller Olsmässokroken. Perioden startade vanligtvis i samband med Olof den heliges dag den 29 juli, Olsmässan/Olsmäss (Olofsdagen). Då matförråden började ta slut denna tid och i kombination med att mat förstördes under rötmånaden på grund av högre temperaturer och luftfuktighet, blev denna period förknippad med matbrist och hunger.

I vårt samhälle idag är det mycket ovanligt att vi går hungriga, oavsett tid på året, och det är något vi ska vara tacksamma över. Dock kan januari vara en sådan månad då vi spenderat mycket pengar under storhelgerna och kan behöva tänka till på vad vi handlar. Mat är något vi alltid behöver och när man har en mindre slant kan det vara bra att ta till recept som är goda och samtidigt smarta för plånboken.

Retro-recept som är bra för plånboken och som räcker till många

Ärtsoppa på torkade ärter, med eller utan fläsk, är ett billigt och bra förslag. Ärtsoppan finns nu också med på svenska förteckningen över levande kulturarv. Intresset för baljväxter är större än det varit på länge. Svenskodlade ärter är lätta att få tag på, enkla att tillaga och kan göras till ett vegetariskt alternativ bara genom att utesluta fläsket. Något som också var vanligt i äldre tid, när det var brist på fläsk eller man inte hade råd att köpa det.

Här handlar det om ett rejält kok för ett stort hushåll:

Ärtsoppa från Ställdalen Ljusnarsberg

För 10 personer

Ingredienser
1½ skålpund gula ärter
5 lit vatten
1 msk salt
¾ kg fläsk
2 msk hvetemjöl

Beredning
Ärterna rensas och sköljes samt lägges i vatten tidigt på morgonen. De påsättes i kallt vatten och få ett hastigt uppkok. Sedan ilägges det tvättade fläsket och soppan får koka färdigt långsamt eller omkring 3 tim. Saltet tillsättes, En afredning göres af litet hvetemjöl och vatten, för att få soppan simmigare. Fläsket tages upp och skäres i bitar samt ätes till ärtsoppan.

Recept från: Torparehustru Augusta Danaström, Svartviksgården Ställdalen Ljusnarsberg, Västmanland
Upptecknat: 1905 av Annie Beerman (ULMA 29403:21a-b)

Bark och lava – en riktig nödmat

Den riktiga nödmaten är kanske inte något alternativ för oss idag. Barkbrödet är mycket omständligt att få fram och kräver en god framförhållning. Det är innerbarken som ska användas och den kan bara skördas när träden savar på våren. Vi som behöver nödbröd i januari bör lägga upp ett förråd av bark redan under våren.

Lavar kan möjligen skördas i januari, men med stor försiktighet. Lavar har ofta en långsam tillväxttakt. Många menade att lavar var ett bättre ersättningsämne för mjöl än bark och att det är mer näringsrikt.

Två uppteckningar om nödmat

På webbplatsen Matkult.se har vi lyft fram olika uppteckningar om mat från alla Sveriges hörn och kanter för att få en bättre förståelse kring mat och den kontext som var då. Här är två av dem som just fokuserar på nödmat:

Till lavbröd eller mjöl togs både renlav och granlav. Den rensades från jord och ris och så lutades den i två eller tre dygn i vanlig asklut. Man rörde om i laven varje dag. Sedan kramades den ur luten och lades i rent vatten och fick stå och draga så länge tills vattnet inte hade någon besk smak. Laven kramades väl ur och vatten byttes varje dag. Denna massa kunde sedan användas till soppa tillsatt med rötter och potatis eller till gröt eller välling med salt och mjöl. Om laven torkades och gnuggades fint och siktades samman med salt och kummin blev det rätt gott bröd så att laven skulle vara mycket bättre att blanda bröd med än bark sa min far men det var ett omständligt arbete med både bark och lav innan den kunde ätas.

Berättat av: Maria Aronsson (född 1865)
Plats: Råggärd, Dalsland
Upptecknat:1947 (ULMA 18872)

Bark har jag flera gånger varit med föräldrarna att löpa eller taga. Stamholmen i Öster Dalälven, mellan Bredvad och Åsbron, var en omtyckt plats härtill, enär det var så bekvämt att frakta barkrullarne i båt ner till Åsen, der man hässjade barken i vanliga hässjor invid gården, der den efter 2 à 3 veckor var torr och färdig, slås sönder på en huggkubbe å ladulogen samt malas. Jag var ju den tiden endast barnet, men jag vill minnas att det skulle undergå en process som kallades littja och bestod i att dra ur kådan, innan bakning skedde. - - -

En höst eller eftersommar 1868 var ock till Åsen en del herrar och damer kanske en kommission, som bodde i Knutgården, vilka skulle lära allmänheten tillaga och äta svamp. Det tycktes dock ej tog sig något ut, ty det var blott någon ung, som mer på roligt, stekte någon bollsvamp i smör. Och någon murkla.

Plats: Älvdalen, Dalarna
Upptecknat: 1929 av Per Backlund (Uppsala, 2282)

Smaklig januarimåltid!

Åsa Holmgren, forskningsarkivarie Isof/Matkult