Det nyttiga blåbäret växer nästan överallt i Sverige och de flesta har nog en relation till blåbärssoppa eller blåbärspaj. De stora blåbär man kan köpa färska i matbutiken är däremot en annan art. Båda varianterna är dock goda och användbara.
Beskrivning
Vildväxande blåbär är väldigt vanliga i det svenska landskapet och förekommer i nästan alla naturtyper, men hellre i skugga än i sol. Plantan blommar i maj-juni med rosavita blommor. Bären är blålila även inuti. På hösten tappar plantan bladen men riset står kvar.
Bäret kallas ibland för ett superbär. Det har ett högt näringsvärde och innehåller många olika typer bioaktiva ämnen.
I svenska dialekter kallas blåbär för bland annat skvallerbär, slinnon, svälon och svalbär.
Sorter
De vilda och odlade blåbären är inte samma art. Det finns bara en sorts vilda blåbär, men på vissa plantor saknar bären den ljusblåa vaxhinnan vilket gör att de ser nästan svarta ut. Dessa kallas skomakarbär.
Den odlade arten kallas trädgårdsblåbär eller amerikanskt blåbär, och det finns många olika sorter. Både busken och bäret är större, och bäret har blått skal och ljust innandöme.
Mognadstid
Bären mognar i juli och början av augusti.
Historia
Förr användes inte blåbär i samma utsträckning som lingon eftersom de är svåra att lagra och konservera. Oftast torkade man bäret. När man fick tillgång till socker användes blåbär i större utsträckning, till exempel gjorde man sylt och vin.
Traditionell användning
Blåbär stoppas gärna i pajer, muffins, pannkakor, gröt och glass, men det är även vanligt med sylt, saft och soppa. På Vasaloppet går det åt hela 50 000 liter blåbärssoppa. Förr var färska blåbär och mjölk en vanlig rätt.
