En ångbåtsbiff är en ryggbiff med lök som tillagats ombord på en båt som trafikerar någon av de trader i Mälaren eller Stockholms skärgård som ångfartygen traditionellt trafikerat. Namnet på rätten skapades som ett sätt att locka resenärer till båtarna, men kan så klart tillagas i vilket kök som helst.
Innehåll/ingredienser
I den ursprungliga versionen av rätten användes skivor av utskuren biff på cirka 150-170 gram, gul lök, smör, salt, vitpeppar och vatten.
Beskrivning av tillagningsmetod + klassiska tillbehör
I boken Ångbåtsbiff står följande om tillagningen: ”En skärgårdsvariant av gammaldags biffstek med lök. För att laga den på klassiskt vis behöver du en ångbåt och en varm plåt från ångpannan. Men en väl instekt gjutjärnspanna är fullgod ersättning. På det här receptet finns det lika många varianter som det finns ångbåtar”.
Annars börjar man med att steka gul, eller möjligtvis röd, lök. Denna läggs åt sidan varpå man steker ryggbiffen. Stektiden varierar beroende på hur genomstekt man önskar att köttbiten ska bli. Biffen läggs på en tallrik med löken ovanpå. Stekjärnet sköljs ur med lite vatten och buljong eller fond varpå skysåsens slås över köttbiten och löken.
Till ångbåtsbiff äter man nykokt potatis.
Geografisk utbredning/ koppling till platsen
Ångbåtar har regelbundet trafikerat Mälaren och Stockholms skärgård i över 170 år. Under särskilt andra hälften av 1800-talet, när Stockholms förvandling till en industristad sköt fart, ökade vikten av goda kommunikationer till den växande marknaden. Det fanns då många bolag med ångfartyg som konkurrerade med varandra. Med tiden växte även gruppen med sommargäster som sökte sig ut i skärgården. På de större båtarna var det självklart att locka resenärer genom att erbjuda god och vällagad mat. I boken Ångbåtsbiff berättar personal ombord på en av ångbåtarna att ”gästerna kunde få upp till tolv assietter och småvarmt i det oändliga innan varmrätten. På somrarna var det alltid lax och kyckling i alla fasoner. Gravlax, iskällarlax, kycklingar på spett travade på varandra och så de vanliga kötträtterna. Chateaubriand, wienerschnitzel, paprikabiff, biff med lök, schnellkalopps, biff à la Rydberg”.
Idag är det Region Stockholm som via Waxholmbolaget, eller egentligen Waxholms Ångfartygs Aktiebolag, som sköter kollektivtrafiken i Stockholms skärgård. De har cirka 1,8 miljoner resenärer om året och på Waxholmbolagets hemsida lockar man fortfarande dessa med klassisk ångbåtsbiff i matsalarna.
Historia kopplat till matkultur/ tradition
Det anses allmänt vedertaget att det var journalisten och författaren Bo Grandien som myntade begreppet ångbåtsbiff. Det gjorde han i Svenska Dagbladet den 23 juni 1960, något han nära 50 år senare själv skrev om i Dagens Nyheter.
Under 1950-talet drogs många av de stora ångfartygen upp för att skrotas eller säljas, vilket sörjdes av många båtälskare som exempelvis Grandien. Han och andra kämpade för att behålla de sista kvarvarande ångbåtarna i Stockholms skärgård. Det gällde därför att hitta på något som på ett enkelt vis skulle kunna öka deras attraktionskraft hos framtida passagerare. ”Det blev ångbåtsbiffen, ett som det skulle visa sig oslagbart varumärke för resandet med ångbåt”. Enligt Bo Grandien skulle biffen stekas ganska hårt direkt på den koleldade spisen i kabyssen ”i medveten kontrast till de då populära blodiga biffarna med pommes frites”.
