Råraka består av råriven potatis som man steker i smör till tunna plättar i en lagg eller ett stekjärn. I Sveriges nya landskapsrätter från 2010 står det att man just i Dalarna emellanåt blandar ”den rivna potatisen med ägg och mjöl”. Råraka nämns första gången i litteraturen 1919 i Svensk Allmogekost av Nils Keyland. Även han skriver att man kan blanda ut potatisen med ägg och mjöl och kallar rårakan även för rårevspannkaka.
Innehåll/ingredienser
För att göra rårakor behöver man potatis, salt och smör. I varianten från Dalarna blandar man även i ägg och lite vetemjöl.
Tillagningsmetod och tillbehör
Potatisen är huvudingrediens i råraka och fasta sorter, som exempelvis amandine eller bintje rekommenderas. Fasta sorter gör rårakorna knaprigare. När potatisen rivits kramar man ur stärkelsen och plattar ut massan till tunna plättar i laggen som steks i smör. Mathistorikern Jan-Öjvind Svahn skriver att rårakan ska göras ”tunn som en spetsduk” och ätas nylagad ”annars blir den snabbt seg och tråkig”. Blir plättarna tjocka anses det att det inte längre är en råraka utan en rösti.
Till råraka äter man traditionellt stekt fläsk och lingon.
Geografisk utbredning/koppling till platsen
I Smak av Dalarna beskrivs Dalarna som en sammanhållen dal i sig självt med Västerdalälven och Österdalälven som går samman till den stora Dalälven som rinner ut i Östersjön. ”Längs dessa stränder har slitjordar med låg lerhalt avsatts under den högsta kustlinjen i istidshavet. Dessa sandjordar är nu utmärkta för potatis och rotfrukter”. Potatis är också en stor gröda i Dalarna. Det är den fjärde största produkten i Dalarna räknat som värde i råvaruledet.
Vad det gäller fläsk hade så gott som varje gård förr i tiden någon eller några grisar för husbehov. Grisproduktionen har dock aldrig varit särskilt omfattande i Dalarna, vilket innebär att de flesta grisar som föds upp i Dalarna också slaktas här. Störst omfattning hade grisproduktionen på 1990-talet för att under 2000-talet ha backat.
Lingon dyker ofta upp som ett självklart tillbehör inom husmanskost. Ofta omnämns lingonet som god smakbrytare till just stekt fläsk. Lingon började plockas i större skala under andra hälften av 1800-talet då stora mängder bär exporterades till främst Tyskland. Nils-Arvid Bringéus skriver i artikeln Lingonen i det svenska folkhemmet att särskilt Småland kom att förknippas med storskalig lingonplockning ”fastän Värmland, Dalarna och Hälsingland efter hand utvecklades till betydande lingonproducenter”.
Historia kopplat till matkultur/ tradition
Potatis har sitt ursprung i Sydamerika och kom till Europa i mitten av 1500-talet. I Sverige omnämns den på 1650-talet, även om man tror att den kan ha funnits här tidigare än så. Potatis betraktades länge med misstänksamhet men populariserades av bland annat Jonas Alströmer under första hälften av 1700-talet. Det var dock först under början av 1800-talet som den slog igenom på bred front och blev till en stomme i det svenska kosthållet.
Omtalade är de särskilda rivekalasen som hölls om hösten. Då samlades grupper, framförallt bestående av ungdomar, och rev gemensamt potatis som skulle göras till potatismjöl. Vid dessa kalas åts naturligt ofta rårakor.
Råraka blandas emellanåt samman med potatisrätten raggmunk. På Svensk Potatis och Hushållningssällskapets webbplats Potatis i tiden diskuteras vari skillnaden mellan dem består. Man konstaterar där att ”övervägande kan man nog säga att råraka innebär råriven potatis som blandas med salt och steks som plättar och som ibland kan innehålla lite vatten. Raggmunk innehåller också råriven potatis men baseras för övrigt på en pannkakssmet”.
