Röding med flötgröt nämns ofta som en rätt typisk för Härjedalen. Fisken röding trivs bra i kalla vatten och flötgröt, mjöl kokat i grädde till en slät sås, är en specialitet med lång historia i landskapet. Ordet flöt för grädde nämns första gången 1578.
Innehåll/ingredienser
Tidningen Ica-kuriren utsåg efter omröstning 2009 röding med flötgröt till Härjedalens landskapsrätt. I deras recept ingick röding, gul lök, purjolök, grädde, vetemjöl och salt.
Tillagningsmetod och tillbehör
Lök och purjolök skärs i bitar och läggs i vatten tillsammans med fisken. Allt sjuds sedan försiktigt under lock i omkring tio minuter. När fiskköttet blivit vitt och ogenomskinligt även intill ryggbenet är fisken färdig.
För att göra flötgröt kokar man först upp grädde på svag värme och låter den koka i knappt tio minuter. Därefter tillsätts mjöl, lite i taget, under vispning tills gröten släpper från kanterna på kastrullen. Flötgröten smakas av med salt. I andra recept omtalas att grädden ska förkoka under mycket längre tid, för att därefter vila innan mjölet vispas i.
Blir konsistensen på flötgröten för tjock kan man späda ut den med vatten.
Till röding och flötgröt äter man gärna potatis med en citronklyfta vid sidan om. Hackad dill och persilja passar också bra till.
Öring är en annan vanligt förekommande fisk i Härjedalen som också kan ätas med flötgröt.
Vill man äta flötgröt som efterrätt går det bra att servera den med socker och kanel.
Geografisk utbredning/ koppling till platsen
Landskapet Härjedalen ligger i länet Jämtland, ett län med 17 000 sjöar och 280 mil av älvar och åar. Vattnet är följaktligen en viktig naturresurs i Härjedalen och har alltid varit en förutsättning för människor här, både som transportleder och som ett sätt att få sin mat och möjlighet till försörjning i form av fiske. Röding är en uppskattad matfisk som trivs i kalla, klara vatten och förekommer i många vattendrag i Härjedalen.
Många norrländska landskap, liksom Härjedalen, har en historia av fäboddrift. Det innebär att man om somrarna förde sina kreatur till beten längre bort från gården. Här producerades sedan mjölkprodukter som grädde, smör och ost som var lätta att ta med sig tillbaka till gården och som med sin längre livslängd kunde förtäras under vintern. Och det är i fäboddriften som flötgröten har sitt ursprung.
Historia kopplat till matkultur/ tradition
Gröt har människor ätit i alla tider. Till en början av gräs och därefter av spannmål. Det är svårt att veta exakt hur länge människor kokat gröt eftersom vegetarisk mat inte lämnar lika tydliga arkeologiska spår som jaktbyten. Gröt tros även ha uteslutits ur många tidiga receptsamlingar just för att det var så vanligt förekommande att det ansågs överflödigt att beskriva.
Att koka gröt med mjölk eller som i flötgröt med grädde bör dock ha varit ovanligare och sparats till särskilda tillfällen. På Matkults webbplats kan man läsa att ”flötgröt anses som riktig kalasmat och har kanske varit mest gängse såsom 'bumat' (i fäbodarna). Vid alla buhelger och när ungdomen kom upp till vallarna för att hälsa på under lördags- och söndagsnatten kokades flötgröt. Flötgröt är även bröllopsmat och den gängse barnsängsgröten”.
I boken Gröt – en fantastisk historia står det om flötgröt att ”förr var denna kaloribomb festmatens Rolls Royce”.
I Norge, som Härjedalen gränsar till i väst, äter man römmegröt som påminner en hel del om flötgröt.
